Igår kväll gick jag och la mig tidigt, bara för att det snabbare skulle bli idag. Det kändes som när jag var liten och det var kvällen innan julafton då kylen var full med godsaker och nästa dag var full av festligheter. Förutom att det inte blev någon skinkmacka innan läggdags.

Jag vaknade redan vid 5-tiden, och fick gott somna om i soffan och vänta på övriga familjen. Gemensam frukost var planerad till klockan 9. Hur långsamt kan en klocka gå?

Rykande varmt kaffe, nybakt bröd, smör och lagrad ost. Kan det finnas någon godare frukost? Nej, inte mycket. Ett kokt ägg med kaviar till gjorde inte saken sämre. Otroligt märklig känsla att dricka något varmt. Kaffet smakade något beskare än vad jag mindes, men ändå efterlängtat.

Vi hade också rödbetssallad som lite extra lyx, men den smakade inte som vanligt. Väldigt mycket smetigare än vad jag kommer ihåg, och det blev en konstig hinna i gommen. Märkligt. Jag som skulle kunnat leva på rödbetssallad för 100 dagar sedan. Nu var det inget vidare lockande.

Till lunch grillade vi korv, och det råkade slinka ned ett par kalla öl under grillningen. Det blev chorizo, ost- och baconkorv samt vanliga grillkorvar. En kort recension utan inbördes ordning:

• Chorizo: Jättegott
• Ost- och baconkorv: Jättegott
• Vanliga grillkorvar: Jättegott

Processad animalisk föda som uppvärmts över 42 grader är min favoritmat.

Vi hade tillbehören: ketchup, senap, rostad lök och räksallad dagen till ära. Ketchupen var verkligen söt i smaken. Senap smakade som förväntat, och det har jag saknat. Rostad lök missade jag att prova. Räksalladen smakade också smetigt. Skippade det helt på mina korvar. Det hade jag nog inte gjort för 100 dagar sedan.

Knaprade på några godisbitar under eftermiddagen. Stramade i kinderna av sötma, och en helt annan smak än den märkliga bismaken som det är i sötningsmedel som är ”raw”. Godis har jag inte saknat så mycket.

Ont i magen? Nej, faktiskt inte. Har också ätit kontrollerade storlekar på portionerna. Är mest orolig för om det blir för mycket mjöl och socker, men kanske även laktos kan vara ett problem då jag inte varit i närheten av det på 100 dagar. Allt gott så här långt, bokstavligen.

Mjölk förresten. Hur smakade det nu igen? Jag älskade ju mjölk. Gick och drack ett glas. Hmm… Det var väldigt mycket sötare och smakade mer fett än vad jag hade hade förväntat mig.

Middagen bestod av kött, potatis och sås med ett glas rödvin till. Det här med varm mat är ingen dum idé. Också jättegott alltihop, men jag var fortfarande förvånansvärt mätt från lunchen. Det är en helt annan övergående mättnadskänsla på kaninmat än på processad animalisk varm mat som lägger sig som en sten i magen. När alla hade ätit upp fanns det lite sallad kvar. Så den åt jag upp. Men inte ur salladsskålen och med lite blue cheese-dressing. Nam nam.

Den ambitiösa planen med efterrätt i form av ost och kex fick skjutas upp till en annan dag. Ersattes med en långsam hundpromenad istället för att smälta maten.

Imorgon bitti blir det kaffe igen. Längtar redan.