Däckad i feber och huvudvärk är ingen höjdare även i vanliga fall. När man kombinerar det med rawfood så blir det ännu värre. Det är verkligen eländigt och oerhört trist.

Skulle på förmiddagen bara kolla läget med min specialinköpta lagrade ost som även idag ropade på mig från kylen. Döm om min förvåning när det bara fanns ett hörn kvar av osten. Det förklarar å andra sidan varför familjen var så otroligt nöjd med gratängen de lagade och åt igår till middag. Det var min lagrade ost som hade klivit fram och varit hjälte. Väldigt bittert.

Antalet misstänkta var inte många. Ringde min kära fru och förklarade att hon inte behöver komma hem eftersom jag redan bytt lås på dörren. Hon skrattade gott men blev en aning besvärad att hon råkat använda min ost som jag saknat i 100 dagar. Hon tyckte faktiskt synd om mig och erbjöd sig att köpa en ny, men hörnet som är kvar får räcka.

Att tycka synd om mig när jag är sjuk är annars en nåd att stilla bedja om. Vi har lite olika version av vad definitionen av sjuk är. Min definition är allt över 37.5 i kroppstemperatur är sjukdom. Hennes definition är att man bara är sjuk på riktigt om man inte andas själv. Det där året hon jobbade på narkosen gjorde inga underverk för empatin på hemmaplan.

Motivation: Oförändrat hög
Humör: Bitter
Biverkningar: Sjukt sugen på lagrad ost.
Energinivå: Seg